Tariffsystemet

Sverige har problem med elöverföringen, då elen ofta produceras långt ifrån där den konsumeras.

Elen överförs av elnäten. Det finns dels det nationella stamnätet eller transmissionsnätet, det ägs av staten och förvaltas av ”Svenska kraftnät”, dels de lokala näten som tidigare vanligen ägdes av de kommuner de verkade i.

Efter avregleringen av elmarknaden 1992, sålde många kommuner ut sina nät till större nätaktörer, som Vattenfall, Eon och Fortum. Fortum cachade in genom att sälja sina nät till Ellevio för ett MYCKET högt pris. Ellevio lånade det mesta för att finansiera sitt köp, ett av deras argument för att nätavgifterna måste vara så höga. Att man vågade betala så mycket till Fortum, berodde nog på att man visste att man var i en monopolsituation. Konsumenterna KUNDE JU INTE välja en annan billigare elnätsleverantör.

Elnätsföretagen har fått höja sina elnätsavgifter i decennier, från normala nivåer till i storleksordningen dubbelt så höga, som i många andra länder.

Det har man fått göra för ”att finansiera att bygga ut nätkapaciteten”, det har man inte gjort i tillräcklig mängd, i stället har man delat ut ENORMA vinster till sina ägare och bonusar till sina chefer. Sedan har man höjt IGEN. Och så har det fortsatt.

Man gillar uppenbarligen INTE kostnaden för att bygga ut kapaciteten i sina nät, så i stället har man lobbat mot Energimarknadsinspektionen att hitta på Tariffsystemet som ska tvinga konsumenterna att lägga om sin energianvändning så att näten inte ska behöva byggas ut!

De naiva beslutsfattarna på Energimarknadsinspektionen, har samtidigt tillåtit elnätsägarna att utforma systemen för hur det ska gå till helt själva! OCH dessutom att lägga YTTERLIGARE en avgift på konsumenterna.

Däri ligger problematiken för oss konsumeter. Vi tvingas att acceptera vilak priser och villkor som helst eftersom vi inte kan välja en annan leverantör. Samtidigt som den myndighet som är satt att övervaka elnätsbolagen, uppenbarligen inte gör sitt jobb.

Har man en monopolmarknad MÅSTE staten se till att villkoren för konsumenterna är rimliga och INTE kan dikteras av monopolet.